Nonsens kan stolt presentera:

Två helt nya spelningar!

I Östermalmskyrkan den 25 september för dem som vill fika efter Gudstjänten och barnvälsignelsen. Vi kombinerar spelandet med mycket fika och våra konserter är inget undantag.

Den 8 oktober är vi någonstans i Blekinge på en cafékväll i Johns pappas kyrka.

Mer ordentlig information kommer snart när vi själva vet mer under "Kommande spelningar".

Att vara ett överraskningsmoment

Det har varit hemlighetsmakeri över den 18 september. Johns mamma Elisabeth tyckte att födelsedagskalaset för honom och hans syster inte bara skulle vara en vanlig släktsammankomst och frågade då mig och Ingrid om vi inte kunde vara ett överraskningsmoment. Så klart kan vi det tänkte vi, eftersom oväntade händelser ofta är de roligaste. Så en timme efter att de andra gästerna kommit smög jag och Ingrid in hos familjen Wikström. John blev minst sagt lite förvånad, men stämde snällt mandolinen medan vi möblerade om vardagsrummet.

Jag hittade ett musikaliskt kusinbarn som bankade och utforskade min xylofon, fick vegetarisk smörgåstårta och morotskaka. Lite falsksång på piano till "Jul, Jul" när gästerna gått hem. En fin söndag helt enkelt.

Och ett stort hjärtligt grattis till John och Amanda. (Så klart).

 


En gång var vi nybörjare och lite osäkra...

... men numera spelar vi ganska fint.

Någon gång förra hösten började vi öva. Vi spelade på söndagarna i vårt vardagsrum. Provade låtar som vi spelade en gång eller två och som sedan kastades bort. Pusslande med arrangemang, skrev stämmor för hand och transponerade. Sakta men säkert gick det bättre och bättre, vi blev samspelta och enades om alla små beslut. Ibland blev vi så trötta att vi inte orkade med våra instrument, all koncentration försvann bort i skratt eller trötthet. Eller så tappade vi bort oss bland alla notpapper.



Vår första spelning var i vardagsrummet hemma hos min och Ingrids  skolbibliotikare från låg- och mellanstadiet. Jag och John vandrade bort över lekplatsen med snö upp till vaderna i kompakt mörker trots att klockan bara var sju. Februarikyla som man så ofta är trött på efter månader av temperaturer under nollstrecket. Vi spelade lite bland svartvitasläktporträtt och fotografier på barnbarn. Sedan fick hemmabakta bullar och kaffe, pratade om gamla tider och sådant man pratar när man fikar. Ganska fint att minnas tillbaka.

 


RSS 2.0