Nonsens kan stolt presentera:
Två helt nya spelningar!
I Östermalmskyrkan den 25 september för dem som vill fika efter Gudstjänten och barnvälsignelsen. Vi kombinerar spelandet med mycket fika och våra konserter är inget undantag.
Den 8 oktober är vi någonstans i Blekinge på en cafékväll i Johns pappas kyrka.
Mer ordentlig information kommer snart när vi själva vet mer under "Kommande spelningar".
I Östermalmskyrkan den 25 september för dem som vill fika efter Gudstjänten och barnvälsignelsen. Vi kombinerar spelandet med mycket fika och våra konserter är inget undantag.
Den 8 oktober är vi någonstans i Blekinge på en cafékväll i Johns pappas kyrka.
Mer ordentlig information kommer snart när vi själva vet mer under "Kommande spelningar".
Att vara ett överraskningsmoment
Det har varit hemlighetsmakeri över den 18 september. Johns mamma Elisabeth tyckte att födelsedagskalaset för honom och hans syster inte bara skulle vara en vanlig släktsammankomst och frågade då mig och Ingrid om vi inte kunde vara ett överraskningsmoment. Så klart kan vi det tänkte vi, eftersom oväntade händelser ofta är de roligaste. Så en timme efter att de andra gästerna kommit smög jag och Ingrid in hos familjen Wikström. John blev minst sagt lite förvånad, men stämde snällt mandolinen medan vi möblerade om vardagsrummet.
Jag hittade ett musikaliskt kusinbarn som bankade och utforskade min xylofon, fick vegetarisk smörgåstårta och morotskaka. Lite falsksång på piano till "Jul, Jul" när gästerna gått hem. En fin söndag helt enkelt.
Och ett stort hjärtligt grattis till John och Amanda. (Så klart).
En gång var vi nybörjare och lite osäkra...
... men numera spelar vi ganska fint.
Någon gång förra hösten började vi öva. Vi spelade på söndagarna i vårt vardagsrum. Provade låtar som vi spelade en gång eller två och som sedan kastades bort. Pusslande med arrangemang, skrev stämmor för hand och transponerade. Sakta men säkert gick det bättre och bättre, vi blev samspelta och enades om alla små beslut. Ibland blev vi så trötta att vi inte orkade med våra instrument, all koncentration försvann bort i skratt eller trötthet. Eller så tappade vi bort oss bland alla notpapper.
Vår första spelning var i vardagsrummet hemma hos min och Ingrids skolbibliotikare från låg- och mellanstadiet. Jag och John vandrade bort över lekplatsen med snö upp till vaderna i kompakt mörker trots att klockan bara var sju. Februarikyla som man så ofta är trött på efter månader av temperaturer under nollstrecket. Vi spelade lite bland svartvitasläktporträtt och fotografier på barnbarn. Sedan fick hemmabakta bullar och kaffe, pratade om gamla tider och sådant man pratar när man fikar. Ganska fint att minnas tillbaka.
Någon gång förra hösten började vi öva. Vi spelade på söndagarna i vårt vardagsrum. Provade låtar som vi spelade en gång eller två och som sedan kastades bort. Pusslande med arrangemang, skrev stämmor för hand och transponerade. Sakta men säkert gick det bättre och bättre, vi blev samspelta och enades om alla små beslut. Ibland blev vi så trötta att vi inte orkade med våra instrument, all koncentration försvann bort i skratt eller trötthet. Eller så tappade vi bort oss bland alla notpapper.
Vår första spelning var i vardagsrummet hemma hos min och Ingrids skolbibliotikare från låg- och mellanstadiet. Jag och John vandrade bort över lekplatsen med snö upp till vaderna i kompakt mörker trots att klockan bara var sju. Februarikyla som man så ofta är trött på efter månader av temperaturer under nollstrecket. Vi spelade lite bland svartvitasläktporträtt och fotografier på barnbarn. Sedan fick hemmabakta bullar och kaffe, pratade om gamla tider och sådant man pratar när man fikar. Ganska fint att minnas tillbaka.
Verbal läkekonst
Idag stod jag och tänkte ångesttankar vid återlämningsautomaten på biblioteket. Vände och vred på böckerna efter uppmaningen "streckkoden uppåt", pedagogiskt förklarat i enkel text och bild men svårt när man har tankarna på annat håll. Jag var lite förundrad över min nya skuld på 76 kronor. Lite sorgsen över det gråa vädret, ovissheten inför framtiden man hela tiden slåss med, smältande polarisar, alla människor som har frysen full med enportionsförpackningar och att sommaren så sakterliga övergår i höst (vilket är ganska vackert, men ändå sorgligt).
Så stod han där, Brandmannen. Han sa "så bra ni spelade i Önneköp" och jag förstod väldigt långsamt. Jag trodde att vi var i Huaröd när vi spelade på familjen Bergs Musikfest. Han sa små fina saker och jag kände så sakterliga hur jag tinade upp och blev varm inombords av de berömande orden. Det tunga sinnet blev med ens lite lättare.
Det kändes lite som att bli räddad ur ett brinnande hus. Nästan.
Så stod han där, Brandmannen. Han sa "så bra ni spelade i Önneköp" och jag förstod väldigt långsamt. Jag trodde att vi var i Huaröd när vi spelade på familjen Bergs Musikfest. Han sa små fina saker och jag kände så sakterliga hur jag tinade upp och blev varm inombords av de berömande orden. Det tunga sinnet blev med ens lite lättare.
Det kändes lite som att bli räddad ur ett brinnande hus. Nästan.
På Senoren i Karlskrona skärgård
I helgen har vi varit ute på Senoren i Karlskrona skärgård och spelat. Vi övade in Vem kan segla och Josefins vals, vilket blev ganska fint. Det är nog den bästa konserten vi någonsin gjort, det låter lite bättre för varje gång. Några låtar tas bort, nya läggs till. Förbättringar helt enkelt.
Vi hann också bada och testa på vinsurfing, fika i massor och titta på film. Det sista av sommaren fanns därborta i öst och jag sparade minnen för kallare och sorgsnare tider.
Vi hann också bada och testa på vinsurfing, fika i massor och titta på film. Det sista av sommaren fanns därborta i öst och jag sparade minnen för kallare och sorgsnare tider.
Nästa steg mot att erövra musikvärlden blir: Vä
Jo, det är verkligen sant.
Det 29 september klockan 13.30 spelar vi på Skärdalshemmet vilket är en av kommunens alla mötesplatser dit man är välkommen att dricka kaffe och äta kaka och prata om vad som faller en in.
Men innan dess (imorgon faktiskt) ska vi ta oss över landskapsgränsen i öst och åka ut till en ö i Karlskrona skärgård och spela. En kvällsspelning klockan sex lördag kväll och en på gudstjänst söndag morgon. Och däremellan lägerlekar och badäventyr.
Det 29 september klockan 13.30 spelar vi på Skärdalshemmet vilket är en av kommunens alla mötesplatser dit man är välkommen att dricka kaffe och äta kaka och prata om vad som faller en in.
Men innan dess (imorgon faktiskt) ska vi ta oss över landskapsgränsen i öst och åka ut till en ö i Karlskrona skärgård och spela. En kvällsspelning klockan sex lördag kväll och en på gudstjänst söndag morgon. Och däremellan lägerlekar och badäventyr.
Vår första höstspelning
Som det ser ut för tillfället kommer vi i Nonsens fortsätta ut och spela nu i höst där det önskas. Vi kan stolt presentera en första konsert på Mötesplats Hjärtebacken kl. 14.00 den 26 augusti! Kommunens mötesplatser är inte endast för boende på äldreboendena, utan välkomnar även människor utifrån.
