En gång var vi nybörjare och lite osäkra...
... men numera spelar vi ganska fint.
Någon gång förra hösten började vi öva. Vi spelade på söndagarna i vårt vardagsrum. Provade låtar som vi spelade en gång eller två och som sedan kastades bort. Pusslande med arrangemang, skrev stämmor för hand och transponerade. Sakta men säkert gick det bättre och bättre, vi blev samspelta och enades om alla små beslut. Ibland blev vi så trötta att vi inte orkade med våra instrument, all koncentration försvann bort i skratt eller trötthet. Eller så tappade vi bort oss bland alla notpapper.
Vår första spelning var i vardagsrummet hemma hos min och Ingrids skolbibliotikare från låg- och mellanstadiet. Jag och John vandrade bort över lekplatsen med snö upp till vaderna i kompakt mörker trots att klockan bara var sju. Februarikyla som man så ofta är trött på efter månader av temperaturer under nollstrecket. Vi spelade lite bland svartvitasläktporträtt och fotografier på barnbarn. Sedan fick hemmabakta bullar och kaffe, pratade om gamla tider och sådant man pratar när man fikar. Ganska fint att minnas tillbaka.
Någon gång förra hösten började vi öva. Vi spelade på söndagarna i vårt vardagsrum. Provade låtar som vi spelade en gång eller två och som sedan kastades bort. Pusslande med arrangemang, skrev stämmor för hand och transponerade. Sakta men säkert gick det bättre och bättre, vi blev samspelta och enades om alla små beslut. Ibland blev vi så trötta att vi inte orkade med våra instrument, all koncentration försvann bort i skratt eller trötthet. Eller så tappade vi bort oss bland alla notpapper.
Vår första spelning var i vardagsrummet hemma hos min och Ingrids skolbibliotikare från låg- och mellanstadiet. Jag och John vandrade bort över lekplatsen med snö upp till vaderna i kompakt mörker trots att klockan bara var sju. Februarikyla som man så ofta är trött på efter månader av temperaturer under nollstrecket. Vi spelade lite bland svartvitasläktporträtt och fotografier på barnbarn. Sedan fick hemmabakta bullar och kaffe, pratade om gamla tider och sådant man pratar när man fikar. Ganska fint att minnas tillbaka.
Kommentarer
Trackback
